Nu är det slut på praktiken. Jag har haft min sista dag på praktiken och min sista dag ever. Nästa gång man står där är det på riktigt. Jag har haft en underbar VFU, underbara barn och en fantastisk handledare.Hon har gett mig så goda möjlighter till att utvecklas. Hon är bäst helt enkelt. Det har varit roligt att följa barnen utmanat dem i deras kunskaps och sociala utvecklingen.

Ja nu närmare sig verkligheten. Nu är praktiken över och nu väntar metodkurs och sedan d-uppsats. Jag kan inte fatta att 3½ år snart har gått. Känns läskigt.

Vill tillbaka till klassen igen. Min handledare ska plugga 25% till våren och läraren i andra klassen ska gå ner i tid.Kanske finns möjlighet att få ett jobb. men det  vet man aldrig.

Nu ska jag ta nya tag inför resten av terminen.

ETT ÅR FÖR TIDIGT

Nu har jag äntligen fått en handledare. Hon verkar okej, men väldigt intensiv och påstridig. Vill att jag ska presentera ett underlag på onsdag. Vilket känns lite jobbigt men ändå lovande. En engagerad handledare är det man vill ha.

Såklart ska ni som läser min blogg få vara med i processen.

Det har inte hänt allt för mycket än, det jag hunnit göra är att söka litteratur och bokat in ett möte med min handledare på onsdag. Varit i kontakt med skolverket ang. statistik  över hur många som börjar skolan ett år för tidigt. I helgen måste jag gå igenom littaraturen och skriva ett underlag. Hoppas det blir bra.

Då var sommaren över för denna gång.  Jag har verkligen vilat upp mig och inte alls känt mig stressad, jag känner mig inte heller stressad heller. Men kroppen säger nått helt annat än tanken. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med detta, för om jag inte får det kommer det att bli riktigt jobbigt. Som sagt känner mig inte stressad, men ändå vaknar jag före kl 5 och somnar inte förrän 12 på kvällen. Det rimmar inge bra i längden, jag vet att jag klarar mig med lite sömn men det här kommer inte att hålla. Känner en känsla som jag känt så många gånger tidigare. Det här är inget bra tecken, men hur ska jag bryta mönstret, vaknar ju av mig själv. Kan inte hjälpa det.

I tankarna är jag inte stressad vad jag känner, men tydligen eftersom kroppen säger nått annat. Varför?
En stor portion ångest är som min parasit

Igår var jag och sandra på skolan å kopierade. Trots att vi befann oss på ILU och det tjorvade så hade vi kul. Vi skrattade och kopierade och skrattade och kopierade. I över två timmar var vi på skolan. Vid 16.30 var det dött som i graven.

Nu återstår bara en helg innan sista terminen tar sin början. Det känns faktikst rätt bra. Jag har inte så mycket energi, Sandra verkar dock ha lite mer, så jag försöker att leva lite på hennes. Det känns konstigt att 3 år sedan jag började. Uni. livet blev väl annorlunda och roligt, men även kämpigt och tungt emellanåt. Men nu ser jag bara framåt.Terminen kommer börjar med en vecka i skolan, sen 5 veckors praktik. Ännu mer skola, och sen avslutas allt med examensarbete. Inlämning av arbetet i början av januari och ventelering i mitten på januari.