Sol,vind och vatten..

Händer så mycket, samtidigt som det känns som att tiden står stilla. Jag tror jag genomgår en känslomässig resa just nu. När jag tog studenten trodde jag att jag var vuxen, något som jag också eftersträvade. Men såhär i efterhand så inser jag, att det sista jag vill bli är vuxen...(lät inte så moget)Vuxenvärlden är något skrämmande och stressfyllt för mig. Mycket av dessa känslor grundar sig nog i upplevelser från jobbet. I år påverkar jobbet mig mycket mer känslomässigt. I sommar har två av de boende gått bort, två stycken som har bott där sedan jag började jobba. Det känns konstigt, samtidigt som jag inser och upplever döden som något fint, vackert, men ändå skrämmande. De är inga ungdomar som dör, men ändå inser man hur skört livet är och att livet kan ta en snabb vändning och aldrig bli det samma igen. Igår kunde jag inte somna, hade hänt en tråkig sak på jobbet och jag kände  mig helt tom.(Jag hoppas att allt blir bra) för just nu mår jag dåligt över att en person ligger inne på las...
När man jobbar så inser man att man inte vill bli allt för gammal, man vill inte bli som ett paket. Men tyvärr är det inget som man får välja.
Det är oftast synd om de som bor där, många har dålig sjukdomsinsikt, men bara för det får de inte slå oss. Igår blev jag slagen på jobbet, jag  blev så förvånad att jag inte hann bli arg eller nått. Såhär i efterhand är jag asförbannad, det är inte acceptabelt att slå någon fastän man är gammal. Har iaf fyllt i en blankett ang. hot och våld.

Händer lite för mycket nu känslomässigt....