Nu har jag skickat in uppsatsen. Jag har ångest, separationsångest. Den  har ju varit mitt liv i många veckor nu. Men nu är det klar iaf, eller klar å klar, klar blir man ju aldrig.

Trodde att det skulle vara en större lättnad, men det är det inte .. Det känns nästa lite tungt på nått konstigt sätt nu kan man ju inte göra nå mer. Samtidigt som jag längtat till denna dag.. I början av terminen trodde jag inte att denna dag skulle komma,. Nu är det här

Jag är klar